Insikt

Insikt, inte besvikelse eller ilska. När jag promenerade i gångarna på Råsunda så insåg jag vad mitt svar på frågan, vad tycker du saknas i dagens AIK(?), skulle vara.
Inget.
För AIK är för stunden inget lag som konkurrerar om dom högsta placeringarna. Vi vill, men vi kan inte. Förväntningarna är alltid för höga, mina förväntningar är alltid för höga. Det gäller att först ta en titt på spelarmaterialet och sen göra sin bedömning, för AIK:arnas bedömning har gjorts av något helt annat, bedömningen har gjorts av klubben, inte av laget. AIK som förening, som symbol, är något så mycket större än några placeringar i allsvenskan. AIK som förening är något som kommer att leva kvar, oavsett placering, oavsett spelare och det är därför vi håller på AIK. För vem hade velat hålla på Elfsborg?

(edit. genom att svara "inget" så menar jag att AIK ligger ungefär på den placeringen som vi bör ligga med vårt spelarmaterial, men i framtiden måste det självklart genomföras ändringar, för att nå den standarden som fansen och klubben förtjänar.)

***

Efter slutsignalen så buar ingen, några lätta suckingar hörs inom räckhåll, men ingen buar. Jag är säkerligen inte ensam om att ha förstått situationen, vi är inte bättre än såhär just nu. Jag hoppas att läget fortsätter att vara lugnt, kaos och förhastade beslut är inget som hjälper klubben eller spelarna.

***

Matchen idag var ett tydligt exempel på hur en match mellan ett effektivt och ett ineffektivt fotbollslag ser ut. Elfsborg hade inte speciellt mycket chanser, bollinnehavet var även till AIK:s favör, men när Jonas Eriksson sätter pipan i munnen och blåser av andra halvlek så är ställning 0-2. Elfsborg slog fyra, fem kvicka passningar, oftast något framför passningsmottagaren. Bollen var konstant i rörelse, inspel slogs antigen bakom AIK:s backlinje eller framför, inte rakt in i röran av försvarare. När väl läget dyker upp är Ishizaki, Berglund eller vem det nu kan tänkas vara, iskall och klinisk.

När AIK ska anfalla ser det tyvärr helt annorlunda ut. Bollen spelas tre, fyra gånger runt i backlinjen. En mittfältare möter, spelare hemåt. Om mittfältaren skulle vända upp med bollen har han tre alternativ, antigen söka en direkt hög passning till en yttermittfältare eller eventuellt i djupled, en kort passning rakt fram till en trängd anfallsspelare eller vända hemåt. Det svåra alternativet, som är det mest effektiva, sorteras i dom flesta fallen bort, för det är så mycket enklare och slå den korta passningen. Tempot sänks, och läget rinner ut i sanden eftersom Elfsborgs backlinje sakta bara kan vagga med i AIK:s bolltrillande, när väl bollen når en yttermittfältare blir det ett inlägg ur en trängd situation, mot ett samlat motståndarförsvar. Under årets försäsongsmatcher så hade jag Jens Andersson (2007 års tredje tränare i AIK) som expertkommentator. Jens anmärkte nästan varje match på hur AIK spelarna valde att rulla bollen i ett V istället för att slå den rakt över, och hur omständigt AIK:s anfallspel kunde vara stundtals.

Spelidén är att AIK ska vinna matcherna på egen förmåga. Hålla i bollen så mycket som möjligt och genom sitt bollinnehav och bollskicklighet skapa chanser. För det första, även om AIK hade kontrollerat matcherna så hade vi straffats genom våra individuella misstag i försvaret. För det andra så saknar AIK spelare för att göra verklighet av vår spelidé. Om man kikar på Elfsborgs förstaelva så är det toppspelare på nästan varje position. Det är inte konstigt att AIK förlorar mot spelare som Wiland, Ishizaki, Lucic, Berglund, Nilsson osv. Elfsborg har inte bara tagit en bra spelare, dom har byggt ett lag av stjärnor, en trupp som är fullt kvalificerad att utöva lagets spelidé.

Jag har tidigare uttryckt mig med meningar som ”såhär spelare allsvenskans bästa lag” om AIK, stundtals kan den meningen vara sann, när AIK maxpresterar och har lite flyt så kan vi spela ut alla lag i allsvenskan. Men det kan Elfsborg, Göteborg, Kalmar och Hammarby också göra. Skillnaden är att när Elfsborg har en vanlig dag på jobbet så spelar dom ut AIK.

***

Om AIK ska kunna matcha toppklubbarna i allsvenskan krävs det att nivån höjs ett steg på varje position, den processen är något som kan ta tid. Den kan göras på olika sett, spelare kan bytas ut och spelare kan utvecklas. Det ultimata är självklart en mix av alternativen ovanför. För den som sitter och väntar på att AIK helt plötsligt ska börja prestera drömfotboll och som tror att AIK egentligen bara underpresterar, kan kolla på statistiken, AIK har slagit två av lagen som ligger topp tio i allsvenskan. I skytteligan finner man första AIK spelaren på 18e plats, Ivan Obolo. Samma Obolo ligger även på sjunde plats i assistligan, bäst i AIK. Vi har ingen spets. Vi är inte bättre än såhär, tyvärr är vi inte det, men, för det finns ett men, det här har jag sagt förut: AIK som förening är något alldeles för stort för att inte generera resultat så småningom. Vår storhetstid kommer. Om det är med Rikard Norling, Nebojsa Novakovic, Ola Andersson och Charlie Granfeldt, det återstår att se. Men som Djimon Hounsou sa i filmen Gladiator, ”not yet, not yet”.

***

Till matchen mot Giffarna ser jag gärna att det rörs om lite i grytan, Walker och Saleh får gärna starta för min del. För övrigt så måste jag ge en eloge till "södra tifo" som genomförde ett litet, men ändå hyfsat tifo på den södra läktaren i dagens match. Bara att ha tifo arrangemang på familjeläktaren är stort, "södra tifo" är en av alla saker som gör AIK så mycket större och mäktigare än konkurrenterna. Keep up the good work.

***

En sak till som jag ansåg vara värd att nämna, skedde när Johan Wiland blev knockad av Nils- Erik Johansson i den första halvleken. Då började Elfsborgs sportschef, Stefan Andreasson, slå knytenäveslag i sin egen hand med en hatisk blick. Försök och föreställ er Ola Andersson stå och göra det mitt under en match, det går inte.

Efter matchen var spelare och ledare i AIK, ordentligt besvikna. Om någon tror att spelare inte bryr sig när det går emot, "dom får ju sin lön ändå", så tror man fel.