Paus

Bloggen tar en paus på obestämd tid på grund av enorm tidsbrist.

Missa inte AIK- Gävle på Söndag!

Oförglömligt

Det finns vissa bilder, ljud och sekvenser som du aldrig glömmer, saker som du alltid, när du vill, kan återuppleva. Första kyssen, första gången du hade sex, första gången du blev berusad, första målet med det nya fotbollslaget, listan är lång. Jag är fullt övertygad om att det leende jag såg på Rikard Norlings läppar efter dagens match, kommer att sitta som gutet i mitt minne för resten av livet. Vissa saker glömmer du bara inte.

***

Skarven, mottagningen, skottet, målet. 1-1. Herregud vad viktigt. Men innan Saihou Jagnes kvitterings mål satt jag inte direkt och mös på Råsunda. Matchen började nästintill katastrofalt. Djurgården och deras 4-3-3 fullständigt mördade oss med sin offensiv. Sjölund och Kusi-asare, samt Davies och Jonsson, DIFs kantspel var bland det bättre jag sett i år, i alla fall till en början.

AIK:s yttermittfält med Rubarth och Özkan, blev fullständigt överkörda när Djurgårdens ytterbackar följde med upp i anfallen. På vänsterkanten var det värst, Rubarths uteblivna hemarbete kombinerat med Bengtssons osäkerhet gav Djurgården fritt fram att attackera. Kanske borde Pavey spelat från start på högermittfältet istället för i anfallet, hans defensiva jobb kunde nog ha stabiliserat försvaret en aning. Lite för mycket naivitet i dagens laguttagning enligt mig. Men det är alltid lätt att vara efterklok.

När väl AIK kom upp i anfall, var det oftast med 3,4 spelare som stod och väntade i linje med motståndarförsvaret, inga löpningar, ingen fantasi. Att Jonsson och Kusi-asare var ytteranfallare spelade ingen roll, maken till tvåväggsspel har jag inte sett på länge. Kanterna var stängda. På mitten var det inte heller någon vidare fröjd för gnaget. Ekong hoppade in i startelvan inför dagens match, jag förstår verkligen varför. Nigerianen och förre detta Gais spelaren, höll kliniskt rent framför Djurgårdens straffområde, i sin roll som "städgumma". Ytorna var obefintliga. Enkelt uttryckt: det mesta stämde för Djurgården, inget stämde för AIK.

4-4-2 och 4-3-3, positionsspel och taktiska genidrag. Ingen av dessa saker spelar egentligen någon roll, om ena laget envisas med att inte göra mål på dom få chanser dom skapar samt att ge bort bollen med stundtals idiotiska felpass på egen planhalva. AIK var helt under isen till en början. Men derbyn är oförklarliga. AIK vände och kom tillbaks.

Huvudanledningen bör vara att: DIF tröttnade, samtidigt som AIK synkade sitt anfallsspel på ett mycket bättre sätt. Till en början var Djurgården utomordentligt bra på att komma med fart och att tajma sina löpningar i djupet, AIK stod för raka motsatsen. Stillastående, enformigt och ibland ett rent ut sagt ointelligent spel. Men desto längre matchen led, så blev saker och ting bättre, framförallt löpvilligheten.

***

I den andra halvleken så fortsatte AIK att jobba sig in i matchen. Bland annat hade Mendes en alldeles ypperlig möjlighet att kvittera för dom svartgula. Men det såg faktiskt mer ut som att Mendes försökte på sig en av hans patenterade filmningar än att han faktiskt försökte avsluta. Den första halvleken var uppdelad i två delar medan den andra halvleken var totalt jämn. Inget märkbart spelövertag för något av lagen.

Runt omkring den 60e minuten började hemmalaget backa hemåt något i sina positioner. Första halvlekens jagande och press, ersattes med en 4-3-2-1 uppställning där yttrarna faktiskt sjönk ner till ett rent 4-5-1 i defensiven. Nu fanns det helt plötsligt mer ytor, men även en två meter hög och 50 meter bred dörr, som ingen hittade nyckeln till, ingen, förutom Saihou Jagne.

Målet kom som en blixt från en klarhimmel. Det var ju slut. 92a minuten.
”Inget kommer att hända, Djurgården kommer att rensa och maska. Sen går jag hem härifrån med tunga steg som vanligt.”

Men så enormt fel jag hade!

Skarven, mottagningen, skottet, målet. 1-1. Det hände verkligen. Så jävla gött.

***
Fler kavajer, några D & G jeans samt ett antal dyra märkes rockar. Ibland märker man bara vilka som har hemmamatch. Djurgården är antagligen ”lite finare”. ”Lite bättre” får dom hålla in med tills nästa säsong.

***
Death or glory. Vad blir det vid oavgjort? Där dog min punchline. Men jag måste erkänna att vi var betydligt mycket närmare death, än glory idag.

***
Spelarbetyg:
+
Daniel Tjernström - kämpade och slet på mitten, visar hjärta när andra viker ner sig.

Gabriel Özkan- vågade utmana och stod för en hel del kreativt i offensiv väg. Har aldrig varit någon grovjobbare i försvaret.

Tomi Maanoja- Som vanligt stabil i sitt agerande, räddar det han ska rädda. Målet är otagbart.

Ivan Obolo- Argentinaren är nästan aldrig dålig, inte idag heller. Passningarna, skarvarna, fotbollstänket, allt är det högklass på.

-

Nils- Eric Johansson- inte en av hans bättre dagar på jobbet. Såg allmänt osäker ut idag, slarvig med bollen och definitivt inte en klockren match defensivt sett.

Walid Atta- Otur vid målet, det är självklart svårt att komma tillbaks ordentligt efter en sådan situation. Lite mindre kylig idag än mot Göteborg, tappade bort lite för många bollar. Men Atta lär komma igen.

Mats Rubarth- Det är inte Mats Rubarths grej att jobba hem. Det hade behövts idag. Rubarth stod inte heller för några magiska ryck och kom till väldigt få inlägg. Jag tror inte att Mats spelar på söndag.

***
Kommentera gärna inlägget!
Nästa match: AIK- Gävle, söndag, klockan 17.00.
Bloggen uppdateras som vanligt, innan och efter match.

AIK vs DIF- Death or Glory

Måhända att tabelläget är fullkomligt ointressant, att båda lagen är nere i djupa dalar av formsvackor, att förväntningarna gått i kras så det bara skriker om det. Imorgon, då finns det en chans att reparera mycket av det som gått i spillror, en chans som lika bra kan resultera i nattsvart mörker.

Derby - Death or Glory

***

Utgångsläget inför morgondagens match är följande:

AIK är 6a i tabellen med 31 inspelade poäng på 22 matcher.

Gnaget har en omvänd trend jämfört med damlaget som har åtta raka segrar, herrarna har inte vunnit på sex raka matcher i allsvenskan, (däremot en seger i senaste träningsmatchen mot BK Forward), och har gått mållösa i tre av matcherna. AIK:s 10 inspelade poäng sedan EM- uppehållet gör oss till ett av dom sämre lagen såhär långt på höstsäsongen. Men det går dock att skönja lite ljus bakom den dystra statistiken, senaste matchen på Råsunda, mot IFK Göteborg, var mer än godkänd, trots att bollen vägrade att gå in i bortakassen.

Skador: Bojan Djordjic (avsliten hälsena), Patrik Bojent (fotskada)
Avstängningar: ----

DIF är 11a med 28 pinnar efter 21 matcher, (notera: en match mindre spelad än AIK).

Djurgården har hämtat upp en bedrövlig inledning på hösten, genom att ta 10 poäng på dom senaste fem matcherna. Men segrarna har däremot uteblivit på senare tid, då DIF först kryssade hemma mot Örebro, för att i senaste matchen förlora borta mot formstarka GAIS. Matchen i Göteborg var ett rejält bottennapp för blåränderna, som definitivt inte kan stå på hälarna imorgon.

Skador: Aki Riihilahti (baksida lår), Markus Johanesson (trasigt ledband i foten), Mattias Jonsson (något tveksam),
Avstängningar: ---

***

Nu sitter man här igen, klockan 23.15 en tisdags afton och försöker förutspå hur den kommande matchen kommer att utspela sig, en sak är säker, allt förändras när Råsunda kokar och när Djurgården står som motståndare.

AIK vaknade mot Göteborg- Men vi gick inte hela vägen. Nu gäller det att ta tag i saker ordentligt, Rikard Norling har tidigare sagt:
50% kriga/ 50% kvalité
Imorgon ser jag gärna: Att den övervägande procentdelen går till att kämpa och det som blir över går till kvalité. För det är vad som gäller. Plain and simpel. Det är inte offensiva, snabba, tekniska Djurgården vi möter, och med lite självinsikt så inser man att AIK inte har charmat omvärlden med sina offensiva krafter i år heller. Fifty/fifty duellerna kommer att vara viktigare än perfekta djupledsbollar- något som jag hoppas kommer att spegla Norlings och Novakovics laguttagning tills imorgon.

Mot IFK var vi effektivare än tidigare, inte framför mål, men i sättet vi spelade oss fram till möjligheterna. Allt såg mycket enklare ut en tidigare, visst, vi dominerar inte matcherna på samma sätt som vi kunde göra med en tydlig rollfördelare på mitten. Men snabba och mer varierande uppspel är vad som kan lösa AIK:s offensiva knutar. Vänsterkanten var guld värd, med allsvenskans största fenomen, Mats Rubarth, tog vi oss konsekvent fram till farligheter. Förhoppningsvis kan hans kant förstärkas med Pierre Bengtsson tills imorgon, det är i alla fall min önskan.

***

Tre nycklar till seger.
Just kantspelet kan bli av väldigt stor vikt mot Djurgården. DIF formerar troligtivs en 4-3-3 uppställning, där AIK självklart får ett övertag på kanterna mot ett centrerat mittfällt. Det förutser förstås att ytterbacken tar risker genom att förstärka yttermittfältaren i offensiven. Vad är det alla experter brukar kalla det enormt komplicerade spelet när ytterbackar följer med upp i anfallen? Just det! Modern fotboll. Vi får hoppas att AIK presterar denna moderna fotboll imorgon. Kantspelet. Där har vi nyckel nr ett.

Det centrala mittfältet är som vanligt en annan nyckel till framgång. Men den här gången låter det lite annorlunda än tidigare. Jag eftersöker alltid att bollen ska gå genom mitten och att vi ska kontrollera mittfältet, nu slopar jag den tanken, jag vill se krig, rent och skärt krig. Djurgårdens tre centrala mittfältare kan bli en hård nöt att knäcka. Därefter så bör vi formera ett arbetsvilligt mittfält, som inte drar sig för att sätta en hård glidtackling på till exempel spelförande Daniel Sjölund. Varför inte låta Kevin Walker och Daniel Tjernström få chansen igen? Kevin lär inte vara sen att vilja bevisa att han är på Råsunda för att stanna. Något som i och försig kanske inte alltid väger till hans fördel, Robert Åhman- Persson är ett tydligt exempel på detta.

Jag hade lika gärna kunnat ta duellerna mot Djurgårdens fysiskt starka backlinje som nyckel tre, men nu väljer jag vårt försvarsspel. DIF:s tre anfallsspelare har skickligheten att ställa till en hel del problem mot vår försvarslinje, särskilt om Mattias Jonsson skulle tåga tillbaka i laget. Defensivt sätt kommer ytterbacksplatserna att bli oerhört viktiga, speciellt till vänster där Pierre Bengtsson ibland kan se lite valpig ut i en mot en. Det gäller att mittbackarna hela tiden ger understöd till ytterbackarna när det uppstår man-man situationer. Annars kan det gå som mot Hammarby ifjol, när Zengin lekte med Bojent, och vips, så låg vi under. Jag ser då gärna att Per Karlsson spelar tillsammans med Johansson i mitten, för att stärka upp dom eventuella bristerna på kanterna. Pertan har en oerhörd förmåga att sätta dom där avgörande brytningarna och vara på rätt plats vid rätt tillfälle, något som lär behövas i morgon.

Det tar emot att säga att Karlsson ska spela med tanke på Attas magiska insats senast. Men Atta spelar på oerhört små marginaler, jag vill helst slippa se hur det blir om marginalerna inte är på vår sida. Attas chanser kommer att komma ändå..

***
Laguppställningar

AIK (så jag vill formera laget):
Maanoja

Jonsson Karlsson Johansson Bengtsson

Pavey Tjernström Walker Rubarth

Obolo Jagne

DIF (så jag tror laget formeras):
Touray
Haginge Dahlberg Kouivasto Tauer

Enrico Sjölund Komac

Jonsson Oremo Kusi-asare

***

Sen finns det en sak till, en sak som det suger stenhårt att skriva om. Idioterna. Snälla, låt det gå rätt till på Råsunda imorgon, inget bråk, inga inkastade föremål (nät förhindrar definitivt inte allt). Låt fotboll vara fotboll. För om det sker något imorn, ser jag inget annat utväg än radikala förändringar. En åsikt som jag nog delar med dom allra flesta.

***

Klockan 22.00 imorgon vet vi. Vi vet om AIK vann kampen på mittfältet, vi vet om Mats Rubarth spelade som Mats Rubarth bara kan göra. Vi vet om idioterna höll sig lugna. Vi vet om AIK tog chansen att återuppliva en död säsong, dock bara för en stund, men att ge den några minuter av puls igen, kan vara guld värt.

Död eller ära.

Ett sömningt AIK steg upp ur sängen

AIK vaknade till igår efter en lång sovmorgon, vi steg upp och tog på oss kläderna, men vi åt tyvärr inte upp vår frukost. Vi alla hoppas på att Djurgården blir lunchen.
Jag vet, det börjar bli tjatigt nu, men herregud Coldplay är mästare på att skriva texter. ”Death and all his freinds” bjuder oss på dessa visdoms ord:

"All winter, we got carried

All summer we just hurried, so come over, just be patient, and don't worry.

So come over, just be patient, and don't worry.

And don't worry. "

***

Dom allra flesta inne på Råsunda höjde en aning på ögonbrynen när Rikard Norlings startelva annonserades. Mest anmärkningsvärt var att Per Karlsson, Pierre Bengtsson och Jorge Anchen var petade till förmån för Mats Rubarth, Patrik Bojent och Walid Atta. Tre stycken spelare som innan matchen knappt hade någon matchträning. Den sistnämnda förklarade för mig efter matchen, att han på senare tid endast spelat några få matcher för Väsby i superettan och sen även Göteborg borta.. den 21a april. Men i det här fallet så framstod matchträning som helt oväsentligt, när Atta fullkomligt dominerade från sin mittbacksposition.

***

AIK var det bättre laget på plan idag, det var det inget tvivel om. Men spelet brister- som vanligt numer- i offensiven. Det systematiska bolltrillandet i backlinjen hade tidigare en mening, men nu är det allt annat än meningsfullt. Det centrala mittfältet, som vi dominerade förut, är oftast målat i motståndarnas färger. Inga passningar söker sig centralt längre, av förklarliga skäl, istället så blir det allt som oftast en hög boll på chans. Detta resulterar oftast i att bollen fastnar hos motståndarlaget eller rinner utanför linjen. Det genererar i sin tur, mindre bollinnehav, eftersom vi inte kan få fäste på offensiv planhalva.

Jag fortsätter att tjata om att vi vill dominera matcherna samt styra tempot, och faktumet är att ”ball possesion” spelet blir oerhört lidande av att uppspelen inte fungerar på ett korrekt sätt. Med andra ord: utan våra tidigare så framgångsrika uppspel, blir vårt sätt att spela bara en ineffektiv variant av någonting tjusigt.

Någon dominans rent bollinnehavsmässigt är inte att tala om den här säsongen. AIK har bara vunnit bollinnehavet med mer än 5 % en gång den här säsongen, den ”vinsten” kom på Råsunda mot Elfsborg.

Men trots behovet av korrigeringar i spelet och spelarmaterialet, så såg jag igår vissa ljusglimtar. Krossbollarna från kanterna, Walid Attas genomtänka uppspel, sättet att utmana på kanterna, visade att vi kan mycket om vi bara vågar.

***

Walid Atta, Kenny Pavey, Kevin Walker, Mats Rubarth och Tomi Maanoja är dom fem som imponerade mest på mig under gårdagens 90 minuter. Pavey stod för en enorm kämparinsats och (som Pontus Wernblom uttryckte det) verkade "gå på något" dom sista 20 minuterna. Mats är som alltid ojämn i sitt spel, hans magiska ryck på kanten kan i vissa stunder bytas ut mot luftsparkar och division fem mottagningar. Men på det stora hela så var Rubarth, med sin utmanande spelstil, en enorm positiv injektion för AIK. Kevin Walker och Walid Atta visade båda två att AIK:s tillväxt är riktigt ljus.

Finnen i målet var precis lika stabil som han varit tidigare, Maanoja kan enligt mig bli hur bra som helst. Det är inte bara hans klockrena reflexräddningar som imponerar, utan det är allt runt omkring. Säkerheten som han sprider i sitt straffområde genom sin dominans i luften och sitt kroppsspråk, är otroligt viktig, och något som AIK saknat tidigare.

***

Mer negativt är att Bojan Djordjic är skadad igen, den här gången var det hälsenan som slets av. Framöver är det operation och rehab på tapeten. Hur som helst är säsongen 2008 spolierad för den färgstarka Djordjic, och det är ingen som är mer ledsen över det än han själv.

***

Solen lös en gång på Råsunda igår, symboliskt nog gjorde den det precis när matchuret tickat över till 60.50, samma ögonblick som Gabriel Özkan klev upp bredvid fjärde domaren. En minut senare var han inne på plan med en imponerande ljudkuliss runt omkring sig. Efterlängtat.

***

Sist men inte minst så vill jag delge er en kul sekvens från presskonferensen efter matchen. Dialogen såg ut såhär:

Journalist:
- Jonas, synpunkter på Pontus Wernbloms två gula kort?

Jonas Olsson (tränare IFK Göteborg):

- Jag har inga egentliga synpunkter på domarens insats, eftersom han nog inte har några på min.

Rikard Norling (utan att ha ordet):

- Han (domaren) sa till mig efter matchen att han tyckte du var dålig.

Gapskratt följde..

***

Derby mot Djurgården stundar, 24/9 klockan 20.00 så kokar förhoppningsvis Råsunda. Och klockan 22.00 har dom svartgula förhoppningsvis bärgat sin första seger på sju matcher. Jag är där. Är ni?

Fru Fortuna vill inte att vi ska vinna..

Känslan av att vinna håller på att vittra bort. AIK var ikväll så sanslöst nära att besegra finska Mypa, och därmed bryta en otroligt irriterande och negativ trend. Men sanlöst nära räcker inte till när oflytet grinar oss i ansiktet.

Spelet som Tibblevallens lilla publik bjöds på, var inget att hurra över. AIK var (kanske) aningen bättre än senast. Ibland fick vi se prov på fina öppnande passningar och ett hyfsat temporikt anfallsspel, men på det stora hela, var det definitivt inte en godkänd insats. Man får även se till och bedömma spelet efter motståndet. AIK mötte ikväll Mypa 43, ett mittenlag i finska högsta divisionen som vunnit ligan en gång, sedan dom grundades 1943. Spelarna heter Tuunainen och Timoska och har varken spelat i Manchester United eller i Arsenal de Sarandi. Men vad spelar det för roll? Det slutade 1-1.

***

Efter 1-0 kände jag mig tämligen säker på att vi skulle hålla ut. AIK hade väll inte dominerat matchen, men skapade tillräckligt mycket chanser för att göra både 2-0 och 3-0. Men jag hade tyvärr fel.

Situationen som uppstod i den 90e matchminuten är oerhört signifikativ för hur det sett ut dom senaste månaderna. Det börjar med att Daniel Mendes kommer fri med målvakten, men bollen studsar upp på benskyddet och rakt i famnen på Korhonen i Mypa målet. Han kastar i sin tur ut bollen till en försvare som lyfter långt mot AIK:s hörnflagga. Nere vid hörnflaggan så ska bara Markus Jonsson täcka ut bollen mot Mypas nr 28, inbytte Einari Kurittu. Men så blev det inte...

Kurittu vänder istället bort Markus Jonsson på någon vänster, dribblar in i AIK:s straffområde och avlossar en projektil med målsökningen: kryssribba in. Mats Rubarth beskrev Einari Kurittu som en "kulstötare" efter matchen. En kommentar jag fick mig ett gott skratt åt. Men när jag tänker efter, inte tusan har jag sett någon i AIK få på ett sånt skott iår.

AIK- Finska kulstörare 1-1.

***

Gabriel Özkan var tillbaks i laget idag. Kul att se ett sådant bollgeni på planen igen! Däremot uträttade inte Özkan några underverk på plan ikväll (fullt förståligt), men förhoppningsvis kommer han igång allt eftersom.

***

Nästa uppgift för AIK:s del är IFK Göteborg den 13 september. Införrapport publiceras som vanligt någon dag innan matchen.

Träningsmatch imorn!

AIK spelar en hastigt inplanerad träningsmatch mot finska Mypa på torsdags eftermiddagen. Matchen får ses som ett utmärkt tillfälle för Norling att ge speltid till bland annat skadedrabbade Gabriel Özkan, och spelare vars framträdanden i allsvenskan har varit lätträknade, som Walid Atta och Yussuf Saleh.

Efter matchen så läggs en matchrapport upp på bloggen, (matchen kommer även att finnas tillgänglig att se eftersänd på AIK media ). Men tveka inte att åka och se matchen live!

Matchstart klockan 16.00 på Tibblevallen, Täby.

Nej,nej och åter nej

Jag efterlyste islossning inför matchen igår, 0-2 mot Trelleborg får anses som raka motsatsen. Uddlöst, tråkigt och enformigt är tre ord som sorgligt nog passar utmärkt in på gårdagens AIK spel. Dom svartgula behöver rycka upp sig sig snarast, om inte tabellplaceringen ska bli smärtsamt låg.

***

AIK formerade en något annorlunda uppställning gentemot derbyt mot Hammarby, det enda men dock så anmärkningsvärda bytet kom på vänsterbacksplatsen där Pierre Bengtsson fick stiga åt sidan för Patrik Bojent. Annars såg det likadant ut som senast.

Matchen inleddes, (som vanligt numer), på ett negativt sett ur AIK:s synvinkel. Ett piggt Trelleborg fixade ledningen i matchen genom en något tveksam straff. Ännu en gång tittar ett passivt AIK försvar på när motståndarna promenerar in i straffområdet, Per Karlssons neddragning av Erik Sundin blev sedermera nödvändig. 1-0 i baken efter 15 minuter, skulle visa sig räcka för att avgöra matchen.

AIK försökte spela sitt spel, men tyvärr så var det inte i närheten av att räcka till. Trelleborg spelade enkelt och enormt effektivt. Oftast så gick hemmalaget endast till attack med några få spelare, men i dom flesta fallen var det rättvända trelleborgare som med fart kontrade ut AIK. För bortalaget var det raka motsatsen, passningsspelet var på tok för dåligt och speeden saknades.

AIK vaskade fram några halvfarliga möjligheter, men känslan av att vi kommer kvittera, infann sig aldrig. Just den känslan har lyst med sin frånvaro under den här säsongen. Ett underläge resulterar i dom flesta fallen i en förlust för AIK anno 2008.

Avsaknaden av Dulee Johnson var idag kanske mer påtaglig än någonsin tidigare. Förut grundades vårt anfallsspel på ett starkt centralt mittfält, som kunde hota motståndarförsvaret genom giftiga instick från Dulee Johnson, Derek Boateng eller för all del Wilton Figueirdo som släpande anfallare, (dock var hans sejour på den positionen kortvarig). I takt med att dessa aktörer har försvunnit har även våran spelidée om en stark centrallinje, blåst bort med vinden.

Nu är istället anfallsspelet nästinitill obefintligt. Långa bollar upp mot Ivan Obolo är ett flitigt prövat tillvägagångsätt som visat sig mycket ineffektivt för AIK:s del, (däremot är det kanske inte alltid frivilligt vi väljer att spela på det sättet).

Det ska nämnas att vi i många fall kommer runt på kanterna och skapar oss bra inläggslägen. Men det gör oss däremot ingen större nytta då inläggen tenderar att vara undermåliga i 99 fall av 100. Något som för mig är helt otroligt. Jag anser att AIK besitter mer än tillräckligt med kvalité i truppen, för att slå ordentliga inlägg. Tydligen stämmer inte det i nuläget.

Vårt försvarsspel blir sedan lidande av det impotenta anfallsspelet. På egen planhalva lämnas stora ytor obevakade, eftersom AIK lyfter upp stora delar av laget för att anfalla. Så när Trelleborg väl vinner tillbaka bollen, så väntar ett oorganiserat försvar och stundtals inget försvarande AIK mittfält, för TFFs anfallsspelare. När AIK sen anfaller är det den totala motsatsen, då står det nio stycken hemmaspelare på rätt sida om bollen. Frågan är varför Trelleborg lyckas med att hota AIK med två, tre spelare medan AIK behöver involvera hela laget i anfallsfasen, (och sedan riskera betydligt mycket mer i defensiven)?

För inte kan det vara så enkelt att farliga kontringar emot oss, är ett symptom av att vi vill hålla i bollen och styra spelet? Då är det någonting som är allvarligt fel. För just nu känns det mer som vårt spelsätt att kontrollera matcherna genererar i ett sämre försvarsspel och en trög offensiv. Kanske är det dags att tänka om en smula?

***

Sett till individuella spelarprestationer har jag inga kommentarer. Det var faktiskt ingen som stod ut från mängden i gårdagens match.

***

Nu väntar IFK Göteborg på Råsunda den 13 September. Vi får hoppas på positivare tongångar efter den matchen...

Matchen som hamnat i skymundan.

En turbulent vecka går mot sitt slut. Vi lämnade förra omgången med en nära döden upplevelse och ett tungt poängtapp i slutminuterna. Nu har vi kastat dom två händelserna i en undangömda låda tillsammans med mycket annat från där här säsongen, ”det vi helst vi glömma” lådan. Men däremot låter vi måndagens fina spel vara med oss tills på lördag. För då är det nämligen nya tag som gäller, härnäst ställs dom svartgula mot Trelleborgs FF på Vångavallen, i en av dom svårare bortamatcherna i allsvenskan.

***

Trelleborgs FF har i många år betraktats som ett typiskt jojjo-lag som åker upp och ner i divisionerna. Tillsammans med att laget inte bjuder upp till något drömspel, så har Trelleborg fått stämpeln "tråkiga" tryckt i pannan. Men mycket har förändrats i år. Tom Prahls mannar ligger för tillfället 12a i tabellen. Men laget har faktiskt skakat många storklubbar och lett flera matcher tills slutet, men har inte riktigt nått ända fram. Till exempel så vann TFF borta mot IFK Göteborg, och ledde skånederbyt mot Malmö ända fram tills slutminuterna.

Spelet har framförallt blivit bättre på hemmaplan, där TFF mer eller mindre försöker föra matcherna. Skåningarna ställer oftast upp med ett rakt 4-4-2, med reservation för vissa bortamatcher där anfallaren Andreas Drugge kan flyttas ner och bilda ett 4-4-1-1.

AIK vann det första mötet lagen emellan 2008, 1-0 slutade det på Råsunda, ett resultat som får ses som rättvist trots att Trelleborg faktiskt hade bud på flera mål i början av matchen. Vad tror jag om morgondagens match då? Jag lägger stor vikt på Tom Prahls taktiska förmåga. Något som Norling med största sannolikhet också gör.

Tom Prahl är och har varit sedan urminnes tider, ett taktiskt geni. Han lyckas nästan alltid prestera resultat, oavsett förutsättningar. Två Sm-guld med Halmstad BK och ett guld med Malmö har han på meritlistan. Nu är han på god väg att lyfta Trelleborg från "tråkträsket". Hans största styrka: försvarsspelet. Trelleborg har i år släppt in 21 mål i allsvenskan, statistik som gör Trelleborgs försvar till allsvenskans tredje bästa, efter Göteborg och Elfsborg.


Laget spelar fortfarande, trots den spelmässiga uppryckningen, ganska enkelspårigt. Precis som många andra bottenlag så är det offensiva spelet grundat på en sak, snabba omställningar. Kristian Haynes och Erik Sundin heter två av TFFs anfallsvapen. Två stycken spelare med AIK anknytning, och även två spelare vi definitivt får se upp med, eftersom skånelaget gärna söker snabba passningar till sina kvicka yttrarna.

Det framgångsrika försvarsspelet har mestadels kretsat kring en duktig målvakt, Markus Sahlman, och dom två mittbackarna, u-21 landslagsmannen Rasmus Bengtsson och den omskolade mittfältaren Jens Sloth. Men till lördagens match saknas Jens Sloth p.g.a avstängning och vissa ommöbleringar i TFFs defensiv är att vänta. Imorn får vi se vilken effekt det ger.

***

Bortalaget, AIK, har en svår nöt att knäcka framför sig. För trots att gnaget i långa stunder lyckades spela ut Hammarby, så blir matchen imorn helt annorlunda. Trelleborgs försvar kommer inte försätta sig i samma svåra situationer som Hammarby gjorde, Trelleborg kommer inte heller ligga lika högt i positionerna eller lämna lika stora ytor på mittfältet.

Framför AIK väntar ett tätt sammansvetsat lag, (förhoppningsvis utan skadade kaptenen Thylander), med ett enkelt men snabbt anfallsspel. Det känns faktiskt som jag återupprepar mig varje gång jag skriver om en match mot ett lag på den nedre halvan. Alltid samma sak: "snabbt anfallsspel, täta försvar o.s.v". Men faktumet är, att oftast är det så matcherna artar sig i slutändan. Dessa möten kategoriseras ofta som enkla trepoängare, "a walk in the park", men Trelleborg borta är definitivt en lika svår uppgift som att möta Helsingborg på Råsunda eller dylikt. En match som vi AIK:are nog inte klassificerat som en säker seger.

***

Nu gäller det för AIK att visa upp ett vägvinnande spel och bevisa för alla supportrar att vi kan föra en match mot en defensivt lagd motståndare. Vi har det i oss, det har AIK bevisat i flera matcher i år, vi kan (och ska) rulla ut lag som Trelleberg, Ljungskile, Örebro med flera. Det som saknas är det rätta flytet och en stor portion effektivitet. På lördag fortsätter kampen mot islossningen..

***

Lagupställningar (så jag tror lagen ställer upp):

Maanoja

Jonsson Johansson Karlsson Bengtsson

Pavey Tjernström Ortiz Djordjic

Jagne Obolo

Kommentar: I stort sett samma elva som mot Hammarby, förändringar kan göras på Anchen och Mendes. Anchen spelade stundtals slarvigt och såg inte helt 100 ut i derbyt, enligt mig borde det öppna för att Djordjic spelar. Daniel Mendes passade perfekt som djupledslöpare i mötet mot Hammarby. Men det kan bli svårare för brassen att prestera mot ett lågt TFF försvar, därför tror jag Norling väljer Saihou Jagne istället, som oavsett motståndarnas taktik, alltid hotar med sin snabbhet.

Sahlman

Fuxberg Persson Bengtsson Fakhro

Haynes Bjurström Andersson Thylander/ Sundin

Drygge Jensen

Kommentar: Trelleborg saknar mittbacksklippan Sloth, troligtvis ersätter Thommie Persson, annars skulle Fakhro kunna flytta in i mitten och Nylund flyttas ut till vänster. Om Mattias Thylander är helt redo för spel, lär han spela, annars fortsätter Erik Sundin ute till vänster. I anfallet blir det som vanligt Drugge och Fredrik Jensen, den senare är en herre AIK försvaret nog ska hålla ett extra öga på.

***

Matchen sänds i "fotbollskanalen", med avspark klockan fyra.

Bittert

"Well oh they might wear classic Reeboks

Or knackered Converse

Or tracky bottoms tucked in socks

But all of that's what the point is not

The point's that there ain't no romance around there

And there's the truth that they can't see

They'd probably like to throw a punch at me

And if you could only see them, then you would agree

Agree that there ain't no romance around there"

Certain romance, Arctic Monkeys

***

Historien återupprepar sig. Efter 85 spelade minuter i måndagens stockholmsderby, kastas kvällens andra fyrverkipjäs in mot Tomi Maanoja i AIK målet. Matchen avbryts. För att sedan starta igen cirka en kvart senare. Jag står nere i spelargången när AIK:s spelare och tränare marscherar in mot omklädningsrummet efter händelsen.

”Keep up the pulse” beordrar Norling till sina spelare. I andra änden av spelargången försöker Hammarbys tränare Tony Gustavsson mana på sina grabbar att vända det här. Troligtvis är han något lättad över den extra chansen han fått att förändra saker och ting, med endast fem minuter kvar. För det är trots allt så, att det laget som spelmässigt gynnas av avbrottet är Hammarby.

Jag befinner mig i en absurd situation. Något likt den illamående känslan jag fick under blackarmys fotbollsturnering ”råttjävlar”, då Firman Boys behandlades likt gudar. Jag står förstelnad och säger för mig själv: den här matchen ska inte spelas klart. Jag förstår inte hur regelverkat fungerar, när någon kan påstå att Tomi Maanojas säkerhet är garanterad när redan två högst skadliga föremål har varit nära att träffa honom. Sen även den psykiska påfrestningen som Maanoja utsätts för, genom att ställa sig i målet igen.

Matchen återupptas, och Suleyman Sleymans rökare i krysset avslutar kvällen och ger Kurre Hamrin rätt i sitt tips, 2-2. Men det var nog inte Hamrins önskan att det skulle sluta såhär. Men vilken derbykväll gör inte det nuförtiden?

”Vår tro dör aldrig”, banderollen på Norra stå innan AIK- Djurgården 2006 symboliserar mycket av det fantastiska engagemang som finns hos supportrarna och den stolthet som många känner för sin klubb. För mig spelar det ingen roll om mynten eller bengalerna kommer från norra eller södra. Ikväll är min tro på supporterskapet, på ståplatsläktaren, på dom magiska derbykvällarna på väg att begravas. Begravas under en hög av bengaler, rökbomber, tändare, mynt och biljardbollar.

Jag blir inte förvånad över att aftonbladet.se, endast en timme efter matchen slängt fram sin favorit rubrik: skandalderbyt. Frågan är om den här incidenten kommer att sluta annorlunda än dom tidigare? Eller om protesterna stannar vid utnötta skandalrubriker och fördömanden från journalister och experter. Jag vet inte vad som kommer att ske, jag vet inte ens vad jag vill ska ske. Men en sak är säker, den här gången krävs det något nytt.

“You know, oh it's a funny thing you know

We'll tell 'em if you like

We'll tell 'em all tonight

They'll never listen

'Cause their minds are made up

And course it's all okay to carry on that way”

***

Men det fanns faktiskt 85 minuter innan detta mörker. 85 minuter på ett kokande Råsunda med flaggor, ramsor och ett strålande AIK.

AIK kom till spel med en intressant lagupställning. Derbyspecialisten Daniel Mendes startade tillsammans med Ivan Obolo i anfallet och Bojan Djordjic var återigen, till min besvikelse, förpassad till avbytarbänken. Matchen inleddes något avvaktade och inget av lagen utmärkte sig mer än det andra. Men desto längre den första halvleken led så började AIK greppa tag om spelet. Till en början mestadels genom högerkanten där Markus Jonsson och Kenny Pavey hotade Emil Johansson flertalet gånger.

Kantspelet kom först- sen kom resten. Helt plötsligt slogs jag även av hur AIK började komma rättvänt centralt i banan. Chanko och Petter Andersson lämnade allt som oftast en stor glipa emellan sig på det centrala mittfältet. Genom att Ortiz och Tjernström ackompanjerades av en evigt löpande Ivan Obolo, så spelade vi oftast med ett numerärt överläge på mitten. Det numerära övertaget samt faktumet att Hammarby lämnade en oerhört viktiga yta öppen, gav AIK ett stort grepp om matchen.

Eftersom AIK började kontrollera mittfältet så blev det betydligt mycket enklare att undvika Hammarbys första press. Bollen gick många gånger direkt upp på Obolo som kunde sätta ner på Tjernström eller Ortiz. Då öppnade det sig oftast ett hav av möjligheter för den bollhållande spelaren. På kanterna: Anchen och Pavey. I djupled: Mendes. AIK:s anfallspel idag var bättre än på mycket, mycket länge. Sen ska vi inte tala om hur mycket AIK bjöds på av sina motståndare. Hammarby spelarna agerade vid ett flertal tillfällen märkligt och nästintill krampaktigt i försvaret.

AIK:s ledningsmål uppkommer just genom en liknande situation som ovan, AIK får fäste på Hammarbys planhalva och Obolo kan snabbt söka sig in bakom ett virrigt Hammarby försvar. Sen gör Markus Jonsson något briljant, något som AIK saknat mycket under 2008. Han vågar, vågar att slå en svår men en öppnande passning på en löpande spelare. Obolo tar ner, kastar sig och ger AIK ledningen. Shit pommes fritt vad kliniskt.

Andra halvlek är inte alls av samma svart gula prägel. Hammarby bjöds in i matchen genom Fredrik Söderströms slumpaktiga kvittering. Sen står matchen och väger fram tills slutet. Efter första halvlek hade Hammarby korrigerat sitt mittfält, Andersson och Chanko var mer samlade och lämnade inte samma ytor som under första 45. AIK fick istället söka andra vägar för att hota Hammarby. Men löpvilligheten var inte den samma som tidigare. AIK ledde inte längre, spelarna var trötta efter att ha intensivt stressat Hammarby tidigare i matchen. Det gick inte lika lätt nu helt enkelt.

Men AIK lyckas ändå ta ledningen igen. 2-1 har jag i nuläget ingen kvalificerad kommentar till, eftersom jag inte haft möjligheten att se en repris på situationen. Men straffsituationen är definitivt av den tveksamma sorten. Tveksam straff eller inte, Markus Jonsson var som vanligt iskall från 11 meter. Just då kändes det oerhört bra för alla AIK:are. Vi vinner derbyt! Men det som följer efter AIK:s straffmål ändrar den känslan.

***

AIK spelade en klok och underhållande fotboll. Ramsorna ekade både från norra och södra. Jorge Ortiz stod på benen, Tjernström såg (faktiskt) snabbare ut än på länge, Jonsson visade att han är tillbaks i sin forna form. Men det är inte med dessa intryck jag lämnar råsunda. Jag kastar istället ursinnigt mitt mineralvatten i papperskorgen och konstaterar att det har hänt igen. Idioterna utan kärlek förstörde återigen det jag mest av allt förknippar med kärlek, att se AIK spela fotboll.

”There ain't no romance around there”

Dagen före dagen med stort D

Victoria, viktory, vitória, pobeda, zmaga,voitto, det flerspråkiga AIK har bara en sak i sikte, seger.

Dagen före dagen med stort D, brukar alltid vara av den nervösa sorten. Förväntningar byggs upp och drömscenarion spelas om och om igen i tankarna. Kanske ägnar man någon timme åt att surfa på youtube och hitta dom där klassiska derby ögonblicken. Eller som vi AIK:are alltid gör, tittar på gamla Champions League mål. När klockan börjar närma sig midnatt försöker man somna, något som är praktiskt taget omöjligt. Den intensiva fokuseringen på matchen har redan börjat. När väl dagen är kommen är det bara en sak i huvudet på supportrar, spelare och ledare, seger.

***

För att kolla pulsen på AIK laget innan morgondagens derby drabbning, så besökte jag Karlberg för att kolla på söndagens träningspass. När jag anlände till Karlberg så var träningen praktiskt taget redan slut, anledningen var att Rikard Norling räknat ut att han ska lägga träningspasset en halvtimme innan det ”officiellt” ska börja. AIK kan på så sätt träna på viktiga detaljer under en öppen träning, men ändå slippa att ha motståndarnas ögon på sig.

Jag fick dock en pratstund med Rikard efter dagens korta träning. En glädjande nyhet var att läget i truppen är riktigt bra och att laget är helt skadefritt, till och med Gabriel Özkan är fullt tillgänglig. Däremot behöver Gabbe sakta matchas igång och kommer med all säkerhet inte vara med i truppen imorgon.

” Det känns som om vi ska möta Djurgården”.
Rikard konstaterade också att aldrig under hans tid i AIK har det varit ett sådant drag kring en derbymatch mot Hammarby. Måndagsmatchen gick att jämföra med en av Europas hetaste drabbningar, AIK- Djurgården.

***

Rent sportsligt är det däremot en ganska avtrubbad derbymatch. AIK har halkat ner i tabellen och är nu långt ifrån toppstriden, dom tre senaste matcherna har bara inbringat en poäng för gnaget. En snarlik situation befinner sig motståndarna Hammarby i, tabellfemman har två raka förluster och nio poäng upp till serieledande Kalmar.

I intervjuer och presskonferenser inför mötet, har det självklara pointerats gång på gång. Slaget om derbyt= slaget om mittfältet. Ingen nyhet, eftersom nästan varje derbymatch blir en kamp om att föra matchen. Både AIK och Hammarby är spelande lag som oavsett motstånd och plan vill kontrollera tempot och händelserna i matchen. Om man som båda lagen eftersträvar dominans så måste självklart mittfältet hålla hög klass. Något som både AIK:s och Hammarbys mittfält gör.

Men jag vill nog påstå att Hammarbys mittfältare känns aningen hetare för tillfället. Chanko, Zengin och framförallt Petter Andersson är dom spelarna som kommer att ställa till det för AIK imorn. Både Petter och Erkan besitter enormt mycket kvalitet och kan skapa chanser från ingenting. Tankarna flyter lätt iväg till ifjol och höstens derbymatch, då Erkan lekte loppan med Patrik Karlsson i första halvlek. Hammarbys tränare Tony Gustavsson uttryckte sig även såhär om Zengin i dagarna:
”En bra erkan, är en riktigt viktig Erkan för oss”

Jag skulle vilja utveckla det citatet en aning.

En bra Erkan, är en mardröm för Pierre Bengtsson.

AIK då, sen Dulee Johnson lämnat klubben, så känns den starka centrallinjen som AIK kunde mönstra förut, något svagare. AIK har numera svårt att mäta sig mot skickliga spelare som Chanko och Andersson. Ett botemedel mot Hammarbys starka centrala mittfältare kan vara att flytta ner Obolo som innermittfältare. På så sätt får vi lite spets centralt genom att Obolo är en utomordentlig passningsspelare, något som Tjernström inte kan mäta sig med.

Ett annat alternativ är att spela 4-5-1 och låta Obolo husera i en offensiv roll på mittfältet. Det skulle i såfall öppna för Daniel Tjernström att återigen medverka i startelvan. Men Jagne, Mendes eller Burgic ensamma på topp känns alldeles för defensivt för min del, tre poäng behövs och då anser inte jag att 4-5-1 är rätt väg att gå.

Förutom mittfältet så finns det en målvaktsduell att se fram emot. Mycket pekar på att Tomi Maanoja ska få fortsatt förtroende i målet hos AIK och att Kristoffer Björklund spelar hos gästerna. Trots Rami Shaabans skada så har det eviga målvaktsdilemmat lösts hos Hammarby, som funnit en guldklimp genom den gamla BP målvakten. Björklund stod bland annat för en väldigt bra match i det senaste mötet mellan lagen, vi får hoppas att han inte upprepar den bedriften.

***
Förväntade/tippade startelvor och betygsättning på lagdelarna:

Manojaa
Jonsson- Karlsson- Johansson- Bengtsson
Anchen- Ortiz – Obolo – Djordjic

Jagne- Mendes

Björklund

Johansson- Traore- Jensen- Sleyman

Zengin- Chanko- Söderström

Andersson
Paulse – Davies

Målvakt: 4/4 En taggad Maanoja ska definitivt kunna matcha Björlund i målvaktskampen.

Försvar: 4/3 Hammarby släppte in fyra mål mot Gais senast i allsvenskan och försvaret såg även darriga ut mot Kalmar i torsdags. AIK:s dito såg däremot starkare ut än på länge mot Sundsvall, trots den tunga inledningen.

Mittfält: 4/5 AIK saknar dom individualisterna som Hammarby kan formera på sitt mittfält, jag tänker först och främst på Zengin och Andersson. Chanko känns också sneppet bättre än Ortiz för tillfället. Jag lägger stor vikt på att få igång Bojan, kanske är det Djordjic tur att avgöra ett derby imorn?

Anfall: 3/4 Charlie Davies är riktigt het och är kanske till och med snabbare än Saihou Jagne. Davies var väldigt nära att avgöra derbyt i våras, räkna med revanschlust. Nathan Paulse har inte bevisat allt för mycket och stod för en ganska anonym insats mot Kalmar, dock är sydafrikanen stark på huvudet. Om AIK:s anfallspar stavas Mendes och Jagne kan nog duon lätt bli isolerade, Obolo behövs där fram, men balansgången mellan att prioritera mittfältet eller anfallet först, är klurig.

***

AIK har en tuff tid bakom sig och jag skulle vilja påstå att det inte kommer en bättre chans till förändring än imorn. Per Karlsson och Nils- Erik Johansson har chansen att bevisa att dom är för bra för att släppa in mål efter 1.07. Tomi Maanoja har möjligheten att spika igen och redan nu bli en favorit hos AIK fansen. Jorge Ortiz kan se till att hålla sig på benen och slå dom där öppnande insticken i djupled som han behärskar att göra. Grabben har mött Juan Sebastian Veron i Copa Libertadores. Med andra ord: Han kan slå en 10 meters passning i djupled mot allsvenskt motstånd. Tränare Norling kan för stunden tysta alla kritiker och ge AIK en stor portion lugn och harmoni. Alla har sin chans att bevisa sitt värde.

En chans till ändring, en chans till revansch. En chans att bli hjälte. Imorn har 22 spelare chansen att frälsa tusentals. Måtte det vara en av dom 11 i svart klädsel.

Ett steg i rätt riktning?

Ska och kommer är inte samma sak, det fick vi återigen erfara efter dagens möte mot Sundsvall. Det blev ett ljummet resultat i en ljummen match. 1-1 var däremot inte talande för matchbilden, AIK borde fått minst två bollar bakom Lindberg i Sundsvalls målet, men som så många gånger förr, AIK har inte medvind iår.

***
Klockan 11.30 var det avfärd från Medborgarplatsen med den lånade Audin. En resa på tre timmar till Sundsvall väntade, (det är 40 mil till Sundsvall så alla kan räkna ut den tämligen höga snitthastigheten). När vi anlänt till det vackra men folktomma Norrland så möttes vi som vanligt av en övergiven bortaläktare. Något som självklart drar ner stämningen på en redan ganska tråkig bortamatch. Fansens stöd hade kanske behövts inne på arenan och inte utanför.

AIK ställde upp med en förväntad elva, dock så startade Jorge Ortiz som central mittfältare, (faktafel av mig i mitt tidigare inlägg), till min förvåning. Ortiz fick sällskap av kapten Tjernström, som hade uppgiften att säkra balansen mellan defensiven och offensiven, något som får anses som lyckat. Noterbart var även att Tomi Maanoja debuterade i bortalagets mål, en debut som fick en minst sagt jobbig start.

70 sekunder, så lång tid tog det innan 1-0 sköts in bakom Maanoja. En inledning som ingen AIK:are hade hoppats på. Men trots att AIK fick jobba i uppförsbacke redan från minut ett, så kom Norlings mannar in i matchen. Till en början så hotade AIK framförallt i djupled, mestadels eftersom Obolo och Jagne kompleterar varandra på ett strålande sett. Obolo är specialist på att skarva höga bollar på djupet mot Jagne, och Jagne är inte sämre på att tajma löpningen för att sedan springa snabbare än sina motspelare. Räkna med att liknande sekvenser kommer att levereras från anfallsduon i framtiden.

Mötet GIF Sundsvall- AIK 2008 är ingen match som kommer att associeras med vackert och strålande spel. Båda lagen stod för slarvigheter på mittplan och även i försvaret, något som förbryllade fotbollspubliken. Men man kunde faktiskt skymta några ljusglimtar i AIK:s spel. Det gick lite snabbare och det var ibland något fantasifullare än tidigare matcher, två saker som måste vidareutvecklas inför derbymatchen mot Hammarby.

Efter AIK:s kvittering genom Jorge Anchen så var gnaget ordentligt med i matchen. Försvarsspelet såg till att skärpa sig efter blundern vid 1-0, och släppte faktiskt aldrig igenom Sundsvall igen. Något som får ses som en förbättring jämtemot hur det tidigare sett ut. Markus Jonsson var speciellt utmärkande på kanten, och han var inte heller rädd för att kliva upp i banan. Jag fick senare medhåll i mitt beröm, av Markus själv, högerbacken tyckte att han äntligen hittat formen och var belåten med sin egen insats.

I den andra halvleken så skapade AIK tillräckligt mycket chanser för att döda matchen, men så blev det inte. Bland annat var en pigg ”CH” Jagne ytterst nära att avsluta ett vackert anfall, signerat Obolo och Kevin Walker, och ge AIK ledningen. Daniel Mendes försökte också, synd bara att Mendes trodde att det var volleyboll han var proffs i. Brasilianaren misslyckades brutalt med att ”göra en Maradona” när tillfället bjöds, möjligheten resulterade bara i en varning för Mendes.

Trots chanser, trots spelövertag så blir det bara oavgjort. När jag frågar spelare och ledare efter matchen vad som gått snett, så har ingen ett svar. Jag förstår dom, jag har inte heller ett svar på vad som är fel. Vi får sätta tron till fru Fortuna och hoppas att det kanske är så simpelt att flytet saknas.

Så för att summera krysset i Sundsvall, så kan vi hitta några positiva bitar. Försvaret skärpte till sig trots sin svaga inledning och såg tätare ut än på mycket länge. Anfallsspelet var långt ifrån 100 %, men i vissa stunder så kom AIK upp i normal ”one-touch” standard och skapade en del möjligheter. Något som vi gärna lägger märke till, alla positiva delar ska framhävas inför matchen mot Hammarby, allt för att försöka överskugga det som faktiskt inte fungerar. AIK behöver arbetsro och självförtroende. Något som dom inte får, om laget har folk som flåsar dom i nacken med negativa andetag.

För att tänka positivt, så rundar vi av med att det här var ett steg i rätt riktning, måhända ett steg från Leif Pagrotsky, (eller andra kotväxta människor), men ändå ett steg värt att lyfta fram.

***
När jag satt på läktaren och observerade Rikards och Nebojsas kroppspråk och aktiva coaching under matchen, blev jag övertygad om att dessa två herrar ska vara kvar i AIK. Passionen och fixeringen vid minsta lilla detalj, är det som fascinerar mig gällande tränarparet. Att göra förändringar inom tränarstaben känns faktiskt som en genväg istället för att ta itu med det egentliga problemet, som jag placerar hos spelartruppen. För trots om jag hittat några positiva delar i dagens match, så är vi långt ifrån den standard som en ambitiös fotbollsklubb som AIK borde ha.

***
Stämningen var överraskande god bland AIK spelarna efter matchen, ingen var nöjd med resultatet, men kanske har pressen släppt aningen på spelarna. Nu får AIK chansen att i lugn och ro söka efter formen och försöka hitta tillbaka till det grundspel som var så framgångsrikt under 2006. Det är lite mer än en vecka kvar till derbyt, nu är det bara för grabbarna att ta tag i det som fallerar i lagets spel och försöka ladda om, för mot Hammarby så har vi inte råd med misstag.

Mer inlägg kommer upp under veckans gång, sen kommer det självklart en rapport inför drabbningen den 25e.

Inför GIF Sundsvall- AIK

Dags för återupprättelse! GIF Sundsvall står för motståndet på lördags eftermiddagen, klockan 16.00 är det avspark och det finns bara en sak i alla AIK:ares huvuden, seger, bara seger.

Dagarna som har passerat sedan nederlaget mot Elfsborg har varit minst sagt omtumlande ur supportrarnas ögon. Omtumlande är bara förnamnet för hur dagarna har varit för Rikard Norling. Efter torsdagens träning mötte jag en märkbart sammanbiten huvudtränare med den där karakteristiska fundersamma blicken. Efter jag frågat om han längtade tills på lördag och konstaterat att det var ”väldigt viktigt att vinna”, så tittade Rikard ner i marken:

- Skojar du? Som nesjo uttryckte det, det känns som vi ska spela Champions League.

Viktigt var ordet.

För att AIK ska kunna resa hem från Sundsvall med tre poäng i bagaget krävs det en bättre insats än mot Elfsborg. AIK måste vara mer kreativa i anfallsspelet och hitta dom där ”extra verktygen i verktygslådan”, som Norling uttryckte det efter förlusten senast. Försvars- och målvaktsspelet är även två bitar som inte presterat max den senaste tiden, något som det måste bli ändring på. Frågan är om Niklas Bergh får fortsatt förtroende från Norling, eller om Tomi Maanoja får göra sin efterlängtande debut i den svartgula tröjan. I backlinjen så handlar det mest om högerbacksplatsen, frågan är om Markus Jonsson får starta till höger på lördag, eller så flyttas Kenny Pavey återigen ner. Det tredje alternativet är att unge Walid Atta kan få chansen. Annars känns det ganska givet vilka som ska spela där bak. Såhär vill jag att försvaret ska se ut:

Maanoja
Jonsson- Johansson- Karlsson- Bengtsson

Mittfältet är en helt annan femma. Jorge Ortiz saknas eftersom han drog på sig sin tredje varning i söndags (edit: Ortiz var inte avstängd pga registrerings fel hos förbundet, Ortiz stod på fyra varningar efter mötet med Elfsborg och har redan avtjänat sin avstängning tidigare). Eftersom Ortiz saknas så öppnar sig en av innermittfälts platserna upp för unge Kevin Walker. Kevin som har gjort lyckade inhopp i flera matcher på sistoende, kanske får chansen från start för första gången iår. Tillsammans med Walker så kan med stor sannolikhet Daniel Tjernström spela, alternativen vore att flytta ner Obolo eller att spela Djordjic centralt.

Men eftersom balansen mellan försvarsspel och anfallsspel har varit obefintlig i många matcher i år, så kan det bli lite för vågat med Bojan tillsammans med Kevin Walker. Samma sak gäller om Kevin paras ihop med Ivan Obolo, som gärna drar sig uppåt i banan mot sin naturliga position, och i så fall skulle lämna Walker lottlös i försvarsspelet. Därför kan kapten Tjernström istället få agera balansspelare i mitten. Gällande yttermittfältet så är det även där ganska svårt att sia om vilka som spelar. Anchen lär troligtvis vara tillbaka från start, mest för att inläggen var under all kritik mot Elfsborg, något som uruguayanen kanske kan få bot på. Till vänster kanske det vore bäst att låta Pavey spela, istället för Bojan Djordjic, som nog behöver en lite kick för att komma igång ordentlig. För den karismatiske yttern såg väldigt seg ut på sin kant i söndags, kanske är just en petning rätt väg att gå, Bojan får sig en tankeställare och lär vara pigg när (om) han byts in.

I anfallet tror och hoppas jag att Obolo och Jagne startar, Jagne har imponerat stort på mig dom senaste matcherna, och jag vill verkligen att den unga talangen ska få fortsatt förtroende. Så här hoppas jag att Norling formerar offensiven i eftermiddag:

Anchen- Walker- Tjernström - Pavey
Obolo- Jagne

***

Nu till hemmalaget,GIF Sundsvall ligger just nu på 13e plats i allsvenskan. Sveriges nordligaste lag har skrapat ihop 16 poäng på 18 spelade matcher. Laget har under transferfönstret tappat sin största stjärna, högerbacken Mikael Lustig, till Rosenborg, samt saknas anfallsesset Hannes Sigurdsson på grund av avstängning, Sigurdsson är lagets bästa målskytt med fem fullträffar i år. Något som gör att bottenlaget är kraftigt försvagade tills dagens möte.

Giffarna kommer säkerligen att ligga på lur och vänta in AIK:s eventuella misstag, norrlänningarnas matchplan är troligtvis att stressa fram misstag högt upp i banan hos bortalaget för att sedan kontra. En metod som säkert kan vara effektivt mot ett slarvigt AIK. Vi får hoppas på motsatsen.

AIK ska framförallt se upp med högeryttern Tobias Eriksson som kan skapa mycket från sin kant, den snabba yttern sägs även vara en potentiell värvning för Ola Andersson, något som gör att man kan hålla ett extra öga på 23åringen. Eftersom Sundsvall kommer att ligga och kontra så är det extra viktigt med balansen hos AIK, om vi anfaller med tre av våra mittfältare blir vi lätt sårbara centralt, något som visade sig mycket tydligt mot Elfsborg. Det är även hög prioritet på att inte slarva med bollen i offensiven eftersom det, oavsett balans eller inte, kommer att kunna straffa oss i vår defensiv.

***

Det kommer att bli tufft, det ska gudarna veta. Sundsvall har gjort sig kännt som ett svårt bortalag under åren, något som i det här fallet inte betyder någonting, alla bortamatcher är svåra för AIK. AIK har under årets allsvenska säsong endast tagit en tre poängare av 10 möjliga på bortamark.

Men om AIK finner balansen på mittfältet och ser till att slå passningarna framåt och direkt, istället för bakåt och indirekt (via en extra spelare), samt att spelarna är nogrannare och mindre naiva i defensiven, så ska vi vinna slaget om konstgräset i Sundsvall.

Men ska och kommer är två helt olika saker, det är väldigt sant, speciellt när det kommer till AIK.

Insikt

Insikt, inte besvikelse eller ilska. När jag promenerade i gångarna på Råsunda så insåg jag vad mitt svar på frågan, vad tycker du saknas i dagens AIK(?), skulle vara.
Inget.
För AIK är för stunden inget lag som konkurrerar om dom högsta placeringarna. Vi vill, men vi kan inte. Förväntningarna är alltid för höga, mina förväntningar är alltid för höga. Det gäller att först ta en titt på spelarmaterialet och sen göra sin bedömning, för AIK:arnas bedömning har gjorts av något helt annat, bedömningen har gjorts av klubben, inte av laget. AIK som förening, som symbol, är något så mycket större än några placeringar i allsvenskan. AIK som förening är något som kommer att leva kvar, oavsett placering, oavsett spelare och det är därför vi håller på AIK. För vem hade velat hålla på Elfsborg?

(edit. genom att svara "inget" så menar jag att AIK ligger ungefär på den placeringen som vi bör ligga med vårt spelarmaterial, men i framtiden måste det självklart genomföras ändringar, för att nå den standarden som fansen och klubben förtjänar.)

***

Efter slutsignalen så buar ingen, några lätta suckingar hörs inom räckhåll, men ingen buar. Jag är säkerligen inte ensam om att ha förstått situationen, vi är inte bättre än såhär just nu. Jag hoppas att läget fortsätter att vara lugnt, kaos och förhastade beslut är inget som hjälper klubben eller spelarna.

***

Matchen idag var ett tydligt exempel på hur en match mellan ett effektivt och ett ineffektivt fotbollslag ser ut. Elfsborg hade inte speciellt mycket chanser, bollinnehavet var även till AIK:s favör, men när Jonas Eriksson sätter pipan i munnen och blåser av andra halvlek så är ställning 0-2. Elfsborg slog fyra, fem kvicka passningar, oftast något framför passningsmottagaren. Bollen var konstant i rörelse, inspel slogs antigen bakom AIK:s backlinje eller framför, inte rakt in i röran av försvarare. När väl läget dyker upp är Ishizaki, Berglund eller vem det nu kan tänkas vara, iskall och klinisk.

När AIK ska anfalla ser det tyvärr helt annorlunda ut. Bollen spelas tre, fyra gånger runt i backlinjen. En mittfältare möter, spelare hemåt. Om mittfältaren skulle vända upp med bollen har han tre alternativ, antigen söka en direkt hög passning till en yttermittfältare eller eventuellt i djupled, en kort passning rakt fram till en trängd anfallsspelare eller vända hemåt. Det svåra alternativet, som är det mest effektiva, sorteras i dom flesta fallen bort, för det är så mycket enklare och slå den korta passningen. Tempot sänks, och läget rinner ut i sanden eftersom Elfsborgs backlinje sakta bara kan vagga med i AIK:s bolltrillande, när väl bollen når en yttermittfältare blir det ett inlägg ur en trängd situation, mot ett samlat motståndarförsvar. Under årets försäsongsmatcher så hade jag Jens Andersson (2007 års tredje tränare i AIK) som expertkommentator. Jens anmärkte nästan varje match på hur AIK spelarna valde att rulla bollen i ett V istället för att slå den rakt över, och hur omständigt AIK:s anfallspel kunde vara stundtals.

Spelidén är att AIK ska vinna matcherna på egen förmåga. Hålla i bollen så mycket som möjligt och genom sitt bollinnehav och bollskicklighet skapa chanser. För det första, även om AIK hade kontrollerat matcherna så hade vi straffats genom våra individuella misstag i försvaret. För det andra så saknar AIK spelare för att göra verklighet av vår spelidé. Om man kikar på Elfsborgs förstaelva så är det toppspelare på nästan varje position. Det är inte konstigt att AIK förlorar mot spelare som Wiland, Ishizaki, Lucic, Berglund, Nilsson osv. Elfsborg har inte bara tagit en bra spelare, dom har byggt ett lag av stjärnor, en trupp som är fullt kvalificerad att utöva lagets spelidé.

Jag har tidigare uttryckt mig med meningar som ”såhär spelare allsvenskans bästa lag” om AIK, stundtals kan den meningen vara sann, när AIK maxpresterar och har lite flyt så kan vi spela ut alla lag i allsvenskan. Men det kan Elfsborg, Göteborg, Kalmar och Hammarby också göra. Skillnaden är att när Elfsborg har en vanlig dag på jobbet så spelar dom ut AIK.

***

Om AIK ska kunna matcha toppklubbarna i allsvenskan krävs det att nivån höjs ett steg på varje position, den processen är något som kan ta tid. Den kan göras på olika sett, spelare kan bytas ut och spelare kan utvecklas. Det ultimata är självklart en mix av alternativen ovanför. För den som sitter och väntar på att AIK helt plötsligt ska börja prestera drömfotboll och som tror att AIK egentligen bara underpresterar, kan kolla på statistiken, AIK har slagit två av lagen som ligger topp tio i allsvenskan. I skytteligan finner man första AIK spelaren på 18e plats, Ivan Obolo. Samma Obolo ligger även på sjunde plats i assistligan, bäst i AIK. Vi har ingen spets. Vi är inte bättre än såhär, tyvärr är vi inte det, men, för det finns ett men, det här har jag sagt förut: AIK som förening är något alldeles för stort för att inte generera resultat så småningom. Vår storhetstid kommer. Om det är med Rikard Norling, Nebojsa Novakovic, Ola Andersson och Charlie Granfeldt, det återstår att se. Men som Djimon Hounsou sa i filmen Gladiator, ”not yet, not yet”.

***

Till matchen mot Giffarna ser jag gärna att det rörs om lite i grytan, Walker och Saleh får gärna starta för min del. För övrigt så måste jag ge en eloge till "södra tifo" som genomförde ett litet, men ändå hyfsat tifo på den södra läktaren i dagens match. Bara att ha tifo arrangemang på familjeläktaren är stort, "södra tifo" är en av alla saker som gör AIK så mycket större och mäktigare än konkurrenterna. Keep up the good work.

***

En sak till som jag ansåg vara värd att nämna, skedde när Johan Wiland blev knockad av Nils- Erik Johansson i den första halvleken. Då började Elfsborgs sportschef, Stefan Andreasson, slå knytenäveslag i sin egen hand med en hatisk blick. Försök och föreställ er Ola Andersson stå och göra det mitt under en match, det går inte.

Efter matchen var spelare och ledare i AIK, ordentligt besvikna. Om någon tror att spelare inte bryr sig när det går emot, "dom får ju sin lön ändå", så tror man fel.

Slut

AIK- IF Elfsborg 0-2. Slut. AIK förlorade fullt rättvist på söndagskvällen mot allsvenskans bästa lag för tillfället. Jag sa innan matchen att om vi förlorar, kan det börja blåsa kraftigt kring klubben. Det blåser nu. Inte orkanvindar, men visst är det stormigt. Det måste hända något för att stormen inte ska få ännu mera kraft. Snart kommer ett längre inlägg om matchen.

Kaoset knackar på dörren

2-2, 1-1, 0-2, 0-1 och 0-3. Det är AIK:s rent ut sagt usla facit mot IF Elfsborg dom tre senaste åren. Imorn får AIK chansen att bryta den trenden, en chans som AIK nog får se till att förvalta, annars kan vi säga farväl till allt som har med guldstriden att göra. Inte för att poängen upp till toppen är ointagliga, utan för att dom vindarna som kommer blåsa kring AIK vid en förlust, kan väcka liv i fenomenet "storklubbskaoset". Något som fans från Halmstad, Sundsvall eller Borås, aldrig har stött på. Kaoset är i många fall obefogat, personerna som skapar det tänker oftast primitivt och enspårigt och det har en tendens att förstöra väldigt mycket. Låt oss slippa det.

***

AIK har en blytung förlust mot Kalmar i bagaget, Elfsborg kommer likaså från en förlust mot serieledarna, men i svenska cupen, 4-2 slutade det på Borås Arena. Anmärkningsvärda siffror eftersom Elfsborg, tvåa i allsvenskan just nu, har byggt upp en mycket solid backlinje under säsongen. En av dom viktigaste kuggarna i det framgångsrika försvaret är den före detta AIK:aren, Teddy Lucic. Förutom det täta försvaret så har även boråsarna tillgång till landslagsmålvakten Johan Wiland, som utan tvekan är allsvenskans stabilaste målvakt för tillfället. Detta stabila försvar, som endast har släppt in fem mål i allsvenskan i år, har även sällskap av det offensiva och glada Elfsborg.

Skador har härjat i Elfsborgs lägret under den här säsongen, Helgi Danielsson och Anders Svensson är två stycken som nyligen legat på skadelistan. Men trots skador så har Elfsborg en stark trupp med en ingjuten spelidé, passa bollen och gör det snabbt. Med "snabbt", så menar jag dock inte att bollen slås långt eller på chans. Utan Elfsborg håller bara ett högt tempo i passningsspelet. Ett tempo som alla lag i allsvenskan har problem att bemöta.

Laget anfaller oftast med mycket folk, förutom offensiva ytterbackar så är Elfsborgs 4-5-1 mer likt ett 4-2-3-1 där alla tre offensiva mittfältare deltar i anfallsfasen. Något som bidrar till den underhållande fotbollen som laget levererar. Men i årets allsvenskan har bara laget mäktat med 23 mål, som egentligen är för dåligt för ett topplag. Mycket av detta kan förklaras med skador på viktiga offensiva kuggar, t ex Berglund och Keane. Men problemen har lösts genom nyförvärv av riktiga klasspelare. Senast anslöt Lasse Nilsson till klubben från proffslivet i St.Etienne i Frankrike, dock handlar det bara om ett sex månader långt lån.

***

För AIK:s del finns det flera saker att reflektera kring. Målvaktsfrågan är en av dom mest intressanta frågorna. Ska nyförvärvet Maanoja ställa sig i målet på bekostnad av Niklas Bergh, som inte presterade max mot Kalmar? Jag har inga svårigheter att se Maanoja vakta buren i morgondagens match. Norling och Nebojsa har överraskat tidigare. I backlinjen, så tar Pierre Bengtsson tillbaks ”sin” plats till vänster. Medan Markus Jonsson tar platsen till höger, delvis därför att Pavey är avstängd, men också därför att den defensiva stabilitet som Jonsson har i sig, finner man inte hos Kenny Pavey. För det kommer definitivt krävas defensiv kompetens när ytterbackarna ställs mot bland annat Ishizaki. Per Karlsson och Nisse Johansson fortsätter såklart i mitten.

Gällande mittfältet ska det enligt mig bara finnas ett frågetecken. Obolo eller Tjernström centralt tillsammans med Ortiz? Om det blir det senare alternativet så kan mycket väl tvåmålsskytten senaste mot Kalmar, Saihou Jagne, bli bänkad. Eftersom Obolo är given i anfallet (om han inte spelar centralt på mittfältet) så blir det svårt för Jagne att konkurrera med Mendes och Burgic. Jag skulle vilja påstå att det är dött lopp mellan dessa tre.

Men eftersom slagfältet (som vanligt) kommer att placeras centralt på Råsundas matta så kommer anfallsspelet i många fall gå genom kanterna. Då kan det luta åt Burgic med tanke på hans styrka i huvudspelet, trots att slovenen inte har rosat marknaden på sistonde. En av fördelarna med att placera Obolo högst upp i banan är självklart att han är en förstaklassig target, någon som kan samla upp höga bollar och lugna ner spelet. Sen lämnas det en plats öppen för Tjernström som får agera "krigare" på mittfältet. En kämpe och en tydlig ledargestalt, är just det som saknats på mitten för AIK på senare tid. Sen lär det behövas mer nu än någonsin, när Elfsborg formerar ett tungt mittfält genom sina två defensiva innermittfältare i 4-2-3-1.

***

Imorn klockan 18.00 så startar alltså kampen mellan två ”nya” rivaler. Matcherna mot Elfsborg börjar (i alla fall från min sida) ses som något extra. Så snälla, Ortiz stå på benen, tappa inte bollen i knepiga situationer. Burgic! Sätt dina eventuella frilägen, vi måste ta vara på alla våra chanser. Anchen och Djordjic se till och dunka dit en frispark nu, vi har väntat alldeles för länge på en riktigt pärla. Pierre, fortsätt som du gjort den senaste tiden, våga framåt och visa publiken hur mycket känsla som egentligen finns i din vänsterfot. Sist men verkligen inte minst, norra stå, östra och södra (!) visa att aftonbladet har fel, se till att alla känner hur sången ekar i Solna. Låt planen skaka, då kommer så småningom bönderna göra likadant.

Om inte, så kan mycket väl kaoset knacka på dörren igen.

Dagen efter

Nu, ungefär 24 timmar efter den snöpliga förlusten på Fredriksskans, så kan man hitta några plus- och minustecken.

+

• Saihou Jagne var väldigt pigg, självklart vittnar båda hans mål om detta. Men det finns mer som imponerar än Jagnes två mål. Att stå upp mot dom resliga herrarna i Kalmars backlinje är ett riktigt styrkebesked rent fysiskt. Men kämparglöden är kanske det viktigaste. När CH tar en löpduell med Patrik Ingelsten i slutet av matchen mot eget mål(!), så kunde jag inte låta bli att le åt den viljan som Jagne visade.
• Kevin Walker var återigen pigg när han fick chansen mot slutet av matchen. Kevin hade mycket boll och fick även chansen att bli målskytt, synd bara att avslutet lämnade en hel del att önska. Men räkna med Walker i framtiden.
• Obolo är som vanligt en av AIK:s bästa spelare. Har vi kvar honom efter sommaren ska vi skratta oss lyckliga!
• AIK:s vändning i första halvlek. Laget visar prov på mental styrka och ett imponerande anfallsspel. Fortsätt att sätta högt tryck på motståndarlaget. Kalmar såg utmattade ut efter 35 minuter, låt motståndarna jaga boll!

-

• Patrik Bojent var ännu en gång skakig på sin vänsterkant, börjar få lite Daniel Arnefjord stämpel på sig. Håller inte riktigt när det väl gäller..
• Ortiz fortsätter att vara svajig på mitten, AIK publiken bjuds på geniala djupledspassningar såväl som tokiga bolltapp i prekära situationer. Ortiz måste bli stabilare!
• Niklas Bergh går inte att klandra för varken 1-0 eller 2-2, men 3-2 målet såg lite väl billigt ut. Frisparksmål i baken börjar bli en dålig ovana.
• Försvarspelet, behöver inte säga så mycket mer.
• Att säsongen känns lite avtrubbad. Varken toppen eller botten.

Nästa match är på söndag klockan 16.00 mot Elfsborgs IF. Då är det tre poäng som ska inkasseras för att hålla Europa "drömmen" vid liv. Införrapport och andra intressanta saker kommer att läggas upp innan matchen, som vanligt.

Ha det bra!

Återigen åkte tåget utan AIK

“When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse.”

Chris Martins och Coldplays ord spelas med en alldeles för hög ljudvolym från ipoden. Jag slås av hur orden ”stuck in reverse” passar sanslöst bra in på det AIK jag älskar, och kommer att älska, väldigt långt framöver. Det som började som en kärlekshistoria år 2005, kanske börjar lida mot sitt slut? Denna lite underliga och på samma gång härliga Rikard Norling, med ett stort AIK hjärta, höjde oss till skyarna. Allt var så rätt, värvningarna, kaxigheten, hjärtat och framförallt resultaten.

Nu känns det som mycket av det har runnit ut i sanden. Många av värvningarna har gått åt pipan. Kaxigheten som går hand i hand med resultaten är i många fall snarare en börda, än något positivt. Hjärtat finns kvar, men det räcker inte ända fram. AIK vill så oändligt mycket, Norling vill så oändligt mycket, men all denna vilja måste omvandlas till resultat. Det gör den inte nu.

Vad finns det då att hämta? Ska man vänta och hoppas att det vänder? Är allt det här bara en process mot det enormt starka och spelskickliga AIK som kommer att svepa Sverige med storm om ett år? Då vi ”enligt planen” ska ha tagit ett SM-guld. Eller ska man inse att det krävs en förändring, för att inte laget ska stanna kvar på samma station och se säsongerna passera. Jag har ärligt talat ingen aning, men desto längre tid det går utan resultat, desto mer söker sig mina tankar till alternativ två.

Varje år, exakt varje år låter det likadant, nu vinner vi. Det måste vara vår tur nu. Vi har en starkt trupp, en målinriktad ledning, mycket pengar och ett fantastiskt publikstöd. Någon gång måste vi vinna. ”Någon gång” kan säkert definieras på många olika sätt, men enligt mig är inte tidsramen större än 10 år, det ska den inte vara, inte när det gäller AIK.

Man ska inte ta ut för mycket i förskott, gräva ner sig direkt efter en förlust, men det lilla hopp som fanns kvar inom mig, gömde sig långt inne i hjärtat efter ikväll.

Redan efter en minut så var AIK i underläge. Jag tittade ner i bordet och tänkte ”nu är det kört”. Men vi vände, Saihou Jagne vände. AIK spelade riktigt bra fotboll, riktigt, riktigt bra. Vi visade klart och tydligt: såhär spelar allsvenskans bästa lag. Nu är vi på den nivån vi alltid ska vara på.

Sen slappnar försvaret av och allsvenskans mest anonyma målspruta trycker läckert in 2-2. Patrik Ingelsten var en medelmåttig mittfältare i Halmstad, nu är han skytteligaledare i Kalmar, i AIK hade han knappt platsat som assisterande materialare. Frågan är varför? Varför kan vi aldrig få ut max av dom enorma resurser som finns inom föreningen? Den frågan måste vi nu ställa oss! Man kan inte fortsätta att gömma sig bakom ”vi är ändå bäst”. Jag vet inte vad ni tycker, men enligt mig börjar det bli väldigt tjatigt.

I andra halvlek var det återigen AIK light som trädde ut på planen, 3-2 bombades in och nu var det faktiskt kört. För Kalmars del så upprättades Berlinmuren återigen, Kalmars röda försvarslinje var rak, hög och sanslöst tät. Berlinmuren stod intakt i 28 år, den röda muren på Fredrikskans kan med stor sannolikhet hålla ända fram till den nionde november.

AIK ligger nu på sjätte plats med 10 poäng upp till toppen. Det är 13 matcher kvar, men jag tycker inte ens det är värt att hoppas. Jag går mentalt i ide fram till nästa försäsong då vi återigen ska vinna allsvenskan och helt klart har seriens bästa trupp, för det är trots allt det man lever för. Men någon gång, hade det varit skönt och få sina önskningar uppfyllda, någon gång..

Förlust på Fredrikskans

AIK vände 1-0 till 1-2 nere i Kalmar, men smålänningarna fick sista ordet, 3-2 slutade det och Kalmar behöll sin serieledning i allsvenskan och drygade ut sitt poängmässiga försprång till AIK. Samtidigt så tog Helsingborg och Elfsborg tre poäng var i toppstriden. Det börjar bli svårt att intala sig själv att vi kan vända det här. Ingen vanlig "matchrapport" kommer att läggas upp, av den simpla anledningen att jag inte känner för det. Istället kommer en sida deprimerande och klagande ord från undertecknad.

Dags att hoppa på tåget (Kalmar FF borta)

Serieledande Kalmar FF står för motståndet på måndagskvällen, trots den tuffa uppgiften är det (som vanligt när det gäller AIK) tre poäng som förväntas. Om nu AIK skulle motsvara dessa förväntningar, skulle det bryta Kalmars starka hemmatrend i allsvenskan, senaste förlusten på Fredrikskans kom mot IFK Göteborg den 19 augusti 2007. I årets allsvenska har Kalmar sju vinster och en oavgjord på hemmamark. Ett facit som är skrämmande, lägga även till att AIK inte fått hål på Nannes grabbar i dom tre senaste mötena lagen emellan.
***
Som vanligt blir det en omdebatterad tränarduell mellan dom två taktiska hjärnorna i allsvenskan, Norling och Bergstrand. För AIK:s del gäller det som vanligt, när man möter Kalmar, att hålla koll på dom fasta situationerna och kanske mest av allt bemästra mittfältet. AIK:s lagupställning är som vanligt svårtippad, men jag tror och hoppas att Norling formerar sitt manskap på det här sättet:

(Från vänster) Bergh- Bojent- Karlsson- Johansson- Pavey– Djordjic- Tjernström – Ortiz- Anchen- Burgic – Obolo

Med Pierre Bengtsson avstängd, så får Bojent chansen att visa upp sig till vänster. Pavey fortsätter ute till höger efter sin starka insats senast. På mitten är det lite mer ovisst. Med kapten Tjernström på plan så blir det tryggt och lungt på mitten, sen bidrar också Tjerna med lite tyngd, något som Bojan och Ortiz saknar. Frågan är om kaptenen är tillgänglig för spel, eftersom han saknades på söndagens träning, only time will tell. Istället får Bojan (som spelade på mitten senaste) chansen till vänster, som är hans naturliga position, en bättre insats från nummer sju ligger högt uppe på önskelistan. Sen fortsätter Burgic och Obolo i anfallet, i hopp om att målen ska börja trilla in, om dom inte gör det så är både Mendes och CH fullt dugliga ersättare. Däremot känns Burgic och Obolo som ett naturligt start par, endast av den enkla anledningen att dom två rent av är bättre fotbollspelare än sina andra anfalls konkurrenter. Men Mendes och CH är snabba och djupledslöpande spelare som kommer kunna riva upp sår i Kalmars backlinje. Två spelare som passar perfekt som inhoppare.

***

Det är mycket tjat om det fysiska Kalmar, Elm bröder hit och Elm bröder dit. Det jag har sett av smålänningarna har varit betydligt mer än så. På mitten imorn formerar Kalmar troligtvis dessa tre herrar, Rydström- V.Elm- R. Elm. Av dom tre är det egentligen bara Viktor Elm som är speciellt stark fysiskt. Däremot är dom alla tre ruggigt felfria, det är inget dräll med bollen tio meter utanför straffområdet, passningarna från mitten går oftast rakt och väldigt ofta rätt. Kalmar är ett lag som spelar på att inte göra några misstag, det är inte speciellt spektakulärt, men det är verkligen inte enkelt. En lagmaskin som leder allsvenskan för att dom ska leda allsvenskan, svårare än så är det inte. Vad är det man brukar säga nu igen, juste så var det, tabellen ljuger aldrig, (det är därför Djurgården ligger på elfte plats).

***

Om inte Kalmar sålt stjärnan Santin och haft en något dalande form hade jag suttit här och fullständigt bombarderat er med negativitet. Men nu förlorade Kalmar senast mot Malmö och tappade deras främsta anfallsvapen till Danmark, och det inbringar lite optimism hos mig (det ska dock framföras att Kalmar mäktat med nio mål på två matcher sedan Santin försvann). Känslan är att AIK är på gång, stämningen är god och det lyser vilja ur ögonen på dom flesta, så det är verkligen inte en omöjlig uppgift. Men den känslan har jag iof hela tiden, kanske har det något och göra med att jag är AIK:are.

Men som sagt, kanske är det dags nu, kanske kan vi äntligen hoppa på tåget och åka hela vägen till slutstationen. Vi har haft våra chanser, men tyvärr har vi stannat någon station för tidigt, ifjol försvann Wilton, 2006 så satte några avhängda göteborgare stopp för oss när vi var så äckligt nära. Vi kan inte bara slänga fram pengarna och köpa biljetten, för det ska AIK veta, det blir ingen första klass resa till slutmålet. Det krävs vilja, mycket, mycket vilja. Imorn hoppas vi att resan kan starta. Matchen startar i alla fall kl 20.00, Canal plus är kanalen och det är vi tacksamma för.