Vad hände?

Mitt första riktiga inlägg kommer vi ett speciellt tillfälle för mig. 1-1 stod det på resultattavlan när domare Stefan Johannesson blåste av årets första Stockholms derby. Jag sa att jag var nöjd med en pinne innan avspark, jag kände mig något mera positivt inställd efter första 45. Sen är all just a big blur för min del. Vad hände egentligen? Hammarby tar över matchen och står för de individuella prestationerna som AIK gjorde i matchens första halvlek. Helt ombytta roller. Sen i den 73 minuten så förvandlades väldigt många känslor inom mig.

Den delen av norra ståplats med avsaknad av hjärnceller bestämmer sig för att kasta in föremål på planen, matchen avbryts för en stund..ett till försök..samma procedur återupprepas. Då pratar Nebojsa och Rikard med AIK publiken. Jag vet inte vad tränarparet sa, men jag hörde det som Rikard förmedlade till publiken lite senare, genom mikrofonen på norra. Jag vill inte citera då jag inte är helt ordagrant säker på vad som sades. Men Rikard framhävde att han skulle få en chans, en chans att vända det här, prata med spelarna. AIK publiken applåderar, sen är allting glömt?

”Vi är ändå störst, vi är ändå AIK” brukar jag kunna använda som tröst efter blytunga förluster, jag intalar mig själv att spelare är utbytbara, AIK kommer igen. Idag var känslan en helt annan, nästan raka motsatsen, nu var jag stolt över spelarnas förmåga att komma igen och inte över mäktiga AIK.

Då kommer det som har ockuperat mina tankar i snart 2 timmar. En firman boys medlem får meddela till norra (genom mikrofonen) att det inte ska kastas in fler saker från läktaren, Hammarby ska krossas utanför västra, efter matchen. Jag häpnar, vad i helvete hände! VAD I HELVETE ÄR DET HÄR? Norra ståplats svarar med jubel.

Matchen startar igen, på planen ser det mer ut som polsk riksdag än en match mellan två taktiskt skickliga allsvenska lag. I den 94e match minuten så tilldelas AIK straff, AIK kvitterar, jag jublar inte. Hammarby klacken som varit så fantastiskt stark tidigare i matchen, blir tyst, och jag förstår dom. Jag känner avsky, ren och skär avsky. Jag undrar vad Daniel Mendes tänker när han springer ner mot norra och kysser sitt AIK märke, är han stolt? Anser han att AIK klacken har hjälpt spelarna? Det är just sådana gester som resulterar i att dessa incidenter aldrig slutar att upphöra. Återigen vann fel personer ett derby.

Jag springer snabbt ner från norra och möts av poliser och enorma folkmassor som då och då helt plötsligt börjar springa. Kaos. Timmarna i Solna avslutas med att en Hammarby: are (?) ger mig en armbåge.

Innan matchen så skanderades fotbollsmördare! Protesterna mot SVFF och SEF var massiva. Vilka är fotbollsmördare? Det är självrannsakan som gäller för en stor del av dom som befann sig på norra ståplats mellan 20.00-22.05.

Fördöm individerna!

Älska AIK